Profeten /J-K

Låt oss glädjas, glädjas åt födseln av en adlig son
Skåda födseln av våld och ilskans rop
Allting intar samma färg som den förfallna betongbron
Stanna, stanna den förgyllda förstörelsens dop
Våra lungor fylls med betong av samma nyans
Den vise mannen följer varje steg som i trans
Hoppet, hoppet som är begravt under en tragedi
De trogna ser det vackra, det är guds vilja
Men skogen och betongen går inte längre att skilja
Fyller våra kärl med förgiftade tårar, en sista skål för det vi alla ska bli
Rostiga gångjärn åldras i den eviga stormen
Strider fram genom det mörka vattnets vågor
Sorgen som förutspåtts av profeten
Vid gryningen kommer staden inta flammande lågor
Alla löv, varje gren i betongens nyans
Flodvågen kommer men avlägsnar varje chans
Från betongens nyans går inget att längre skilja
Men det är trots allt guds vilja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0